Deppig

Känner mig deppig. Kan man inte bara få sova bort ett par veckor..?
Igår var vi ute och åt med några vänner/bekanta. Jag hade ingen lust alls egentligen, ville helst bara kura ner mig under en filt hemma. Vill helst vara själv eller bland folk som förstår. Men just nu känner jag mig väldigt ensam. Vem förstår? Vem vill fråga mig hur jag mår? Det känns som att mina vänner är rädda för att fråga och det är inte direkt så att man själv hojtar till att "Nu vill jag berätta lite här om hur dåligt det går för oss!" Man tar liksom inte det initiativet. Det ÄR jobbigt att prata om, men det är samtidigt skönt att prata om det och få lite stöd från vänner.

I alla fall, igår skulle vi ut och äta med några som inte står mig så nära. Och det är jobbigt för då dyker frågan nästan alltid upp, och mycket riktigt - frågan kom igår: "Är det inte dags för er snart?"
Jag ryckte på axlarna till svar och sa nåt i stil med "Man får väl se när det blir" och min fina älskling hjälpte till att snabbt byta samtalsämne.
Vad ska man säga? "Jo jag vill mest av allt i världen få ett barn, det är det enda jag tänker på, men det går inte så lätt, och i värsta fall går det inte alls, för det är fel på mig. Vi får troligen sätta vårt hopp till en IVF 2012. Det ska bli jättekul. Verkligen."
Men det säger man såklart inte. Man ler ett fejkat leende och tänker inombords att det är den dummaste jävla fråga som finns.

Vårdgarantin

Efter att ha läst mig klok på nätet har jag förstått att vårdgarantin även innefattar IVF. Tycker att min gyn kunde talat om att det fanns alternativ till att stå bortåt 10 månader i Stockholmskön, men det har hon inte sagt ett ord om. Hur som helst... Imorse ringde jag till Vårdgarantikansliet och fick prata med en trevlig kvinna som sa att självklart, att få göra IVF-behandling i ett annat landsting kan de hjälpa till med. Troligen i Örebro, Uppsala eller Falun.
Hon skulle begära ut vår info från KS Huddinge och sedan kunde vi förvänta oss en kallelse i januari. Det behöver alltså inte vara så segt! Jag åker mer än gärna hur många mil som helst om det kan hjälpa oss att få vårt efterlängtade barn.
Alla som är eller har varit i den här situationen vet att varje månad av väntan tär på en. Jag vill inte vänta längre än nödvändigt. Mitt tålamod är redan slut sedan länge.

Har läst på lite mer om Puregon... Tänkte köra igång med Provera 1 januari för att få en blödning lagom till ett par dagar efter läkarbesöket på den privata kliniken som jag bokat in för att testa Puregon. Då kan jag direkt starta med Puregon och testa åtminstone en månad, och om det inte blir någon graviditet så har man en IVF att se fram emot väldigt snart.

2012 är vårt år. Jag känner det. Jag vill tro det. Jag hoppas verkligen.

Negativt... såklart

Tog ett graviditetstest imorse som självklart visade så negativt det bara går, men det verkar inte heller vara någon mens på intågande. Nu har den lilla, lilla gnistan av hopp släckts, så det är väl bra. Dags att tänka framåt. 2012 blir nog vårt år. Det måste bli det.
Det kanske är lika bra att mensen håller sig borta. Håller den sig borta till läkarbesöket 10 januari så kanske det tajmar bra om jag ska börja spruta med Puregon, för jag antar att man startar med det i början av cykeln (?).

Har fått lite tillfälligt lyckorus genom lite shopping på första dagen av mellandagsrean idag i alla fall!

Dag 29 efter trippelkur Pergotime

Idag är det CD29 efter trippelkur Pergotime, och ingen mens har kommit. Dum som man är kan man inte låta bli att någonstans hoppas, åtminstone liiite, att den enda äggblåsan som vuxit till sig lite vid VUL resulterat i ägglossning och att det dessutom blivit en befruktning. Men det känns inte så troligt. Varför skulle vi ha sådan tur? Och min mens är ju långt ifrån regelbunden så den kan lika gärna komma på dag 40 eller inte alls.
Har fått "konstiga" utslag på ÄL-testerna och dessutom missat att testa några dagar så jag har ingen uppfattning om ägglossning skett eller inte. Antagligen inte, och dessutom sa min gyn att hon såg kuren som misslyckad, så kan den där lilla gnistan av hopp bara försvinna, snälla.

Igår var det julafton. Jag lovade mig själv att om vi inte har en liten bebis nästa jul, eller åtminstone en gravidmage, så vill jag åka bort nånstans.
Sitter dessutom och fasar för att det är på väg en inbjudan till ett 1-års kalas. Jag vill inte gå på barnkalas. Eller vill och vill, jag vill väl egentligen, men jag orkar inte se massa lyckliga familjer samlade. Jag kanske aldrig får barn. Aldrig får en familj. Jävla ovisshet, om man ändå kunde få veta att "Ja, ni kommer att få barn. All den här väntan kommer resultera i att du kommer bli gravid tillslut."

Bloggstart

Jag har läst en del bloggar ett tag nu och funderat på om jag ska börja skriva lite själv också, och i brist på annat att göra i eftermiddags så tänkte jag att ja, varför inte.
Det kanske inte är någon som kommer läsa det här men det spelar ingen roll, men jag vet att jag uppskattat att andra i den här situationen bloggar så man kan läsa och känna igen sig lite och förstå att man inte är ensam.
Jag har känt en önskan av att få skriva av mig, eller helst prata av mig, men det känns inte som att någon förstår. Alla ploppar ju ut ungar till höger och vänster mest hela tiden, känns det som.

Vi har försökt skaffa barn i snart 1 ½ år utan att lyckas.
I våras när det hade gått ca 6 mån sökte jag hjälp och fick veta att jag har PCO. Jo man tackar...
Jag har inga andra symptom än oregelbunden och gles mens, och tydligen inga ägglossningar heller har det visat sig.
På ett sätt var det skönt att få en diagnos, kan tänka mig att det är ännu värre att inte bli gravid och inte få någon som helst förklaring till varför det inte fungerar!

Så efter sommaren påbörjades en utredning. Blodprover och spermaprov osv. Blodproverna visade att det inte sker någon ÄL men spermaprovet var åtminstone bra - ett problem mindre.
Tyvärr har inte Pergotime fungerat på mig så nu har jag bokat in oss hos en privat mottagning som sysslar med IVF-behandlingar, för att få prova Puregon-sprutorna. Vi har en tid i början av januari.
Det måste bara fungera nu!