Jag har läst en del bloggar ett tag nu och funderat på om jag ska börja skriva lite själv också, och i brist på annat att göra i eftermiddags så tänkte jag att ja, varför inte.
Det kanske inte är någon som kommer läsa det här men det spelar ingen roll, men jag vet att jag uppskattat att andra i den här situationen bloggar så man kan läsa och känna igen sig lite och förstå att man inte är ensam.
Jag har känt en önskan av att få skriva av mig, eller helst prata av mig, men det känns inte som att någon förstår. Alla ploppar ju ut ungar till höger och vänster mest hela tiden, känns det som.
Vi har försökt skaffa barn i snart 1 ½ år utan att lyckas.
I våras när det hade gått ca 6 mån sökte jag hjälp och fick veta att jag har PCO. Jo man tackar...
Jag har inga andra symptom än oregelbunden och gles mens, och tydligen inga ägglossningar heller har det visat sig.
På ett sätt var det skönt att få en diagnos, kan tänka mig att det är ännu värre att inte bli gravid och inte få någon som helst förklaring till varför det inte fungerar!
Så efter sommaren påbörjades en utredning. Blodprover och spermaprov osv. Blodproverna visade att det inte sker någon ÄL men spermaprovet var åtminstone bra - ett problem mindre.
Tyvärr har inte Pergotime fungerat på mig så nu har jag bokat in oss hos en privat mottagning som sysslar med IVF-behandlingar, för att få prova Puregon-sprutorna. Vi har en tid i början av januari.
Det måste bara fungera nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar